Glödlampskonspirationen

Jag har länge varit väldigt skeptisk mot makthavare osv. Jag vill aldrig riktigt lita på något de säger till 100%. Och jag tycker att det är fruktansvärt intressant med alla konspirationsteorier, och när det kommer ut smaskig fakta om allt dumt stora människor och företag gör i världen. Men samtidigt blir jag självklart väldigt frustrerad. Jag blir frustrerad över att idioter gör idiotiska saker som tvingar oss till att vara lika idiotiska.

Det senaste jag blev såhär frustrerad över är något vi fick se på Samhälle B idag. Dokument Utifrån, som handlade om Glödlampskonspirationen. Ni får titta själva för även om det finns så otroligt mycket att prata om vad gäller det här ämnet så är det nog bäst om ni tittar på avsnittet.

Att företag/politiker etc. pratar sååå mycket om miljö, hållbar utveckling och blablabla när det egentligen är de, inte vi, som är de allra största bovarna i dramat. Snälla – titta på det här, det finns så mycket att lära sig och bli arg över.

Klicka här —> Dokument Utifrån – Glödlampskonspirationen <—Klicka här

Kan inte låta bli att ta det här med no poo som exempel – jag har en kompis som går Spa&Styling på gymnasiet och hon lär sig allt om de dåliga kemikalierna i schampo (och balsam) i skolan. Alltså – människor utbildas i detta, och ändå blir vi lurade att tro att vi måste ha alla dessa ämnen, att man måste köpa både schampo och balsam. Allt för det jävla konsumtionssamhället!

Peppier than ever

Vet inte om jag någonsin nämnt det här på bloggen men jag ska ju ut och tågluffa i sommar, juni – juli :) När jag först bestämde mig (i typ mars) kände jag typ ”Ja okej, det här kan säkert bli ett minne för livet. Hatar att åka tåg, har svårt för andra länders seder men som sagt, det blir säkert kul”. Haha, väldigt bra anledning att åka, verkligen. Som tur är har det här nu förändrats. Jag är så jäkla pepp! Skypeade med de andra som ska följa med i lördags (dock hade jag ingen mick haha så lyssnade mest på de andra men ändå…) och det känns bara så bra. Det känns som sköna människor ändå. Dessutom känns det underbart att jag får göra det här med min allra finaste och bästa vän genom tiderna – Christoffer. Vi kommer ju minnas och leva på minnet hela livet, troligtvis.

Är speciellt pepp på London. Älskar London. Har varit där två gånger men jag får aldrig nog – det är helt klart mitt favvoställe utanför Sverige. Nu är jag väldigt sugen på att åka till Japan eller Thailand också men det kommer ju inte hända inom en översiktlig framtid.

Här är en kronologisk lista på vart vi ska åka:

1. Dublin
2. Manchester
3. London
4. Paris
5. Bern
6. Rom
7. Venedig
8. Jesenice (Slovenien)
9. Bled (Slovenien)
10. Wien
11. Prag
12. Berlin
13. Hamburg
14. Köpenhamn

SÅ PEPP!!!

Allt för dig, mästare

Att sitta i telefonkö. Kan vara trist, kan vara oerhört givande. Antagligen det förstnämnda. Men jag satt i telefonkö nyss och det här med att rösten i luren ständigt upprepar: ”Du är fortfarande placerad i kö, men vi arbetar så fort vi kan för att det ska bli din tur!”

Det gör mig lite orolig. Är mänskligheten så himla egoistisk? ”Jag kommer först, jag är viktigast, jag, jag, jag”. Uppenbarligen måste vi i alla fall ständigt lugnas med att alla alltid arbetar så fort de kan bara för just oss.

Jogging, äggtvätt, sockerskrubb och läskiga utslag

Jag har verkligen fått fnatt. Vet inte om det är det här med no poo som har inspirerat mig – men plötsligt tycker jag att saker som hälsa och sånt är kul. Kul?! Trodde ALDRIG den här dagen skulle komma. Men idag har jag alltså tagit mig ut på en joggingtur.

Och det gick bättre än väntat, till och med. Det enda som satte stopp var min förbannade hals som beslutade sig för att göra ont bara jag sprungit några få meter. En liten känsla av hopplöshet infann sig. Samma halsont har jag när jag åker längdskidor på vintern. Det kanske helt enkelt är så att min hals är väldigt lat och absolut inte vill att jag ska börja motionera. Tur att den inte gör ont när jag simmar, i alla fall. Jaja. Jag tänker dock inte ge upp joggingen, för det var skönt på något konstigt sätt. Jag är glad över min nya inställning.

Sen när jag kom hem från min lilla tur och jag hade fett ont i halsen plus var äckelsvettig, bestämde jag mig för att göra en ordentlig no poo-dusch. Ännu något med hälsa som är jättekul! Så jag blandade till en sockerskrubb (socker blandat med olivolja, kan det bli enklare?) och vispade sönder ett ägg blandat med pyttelite äppelcidervinäger. Och nu har jag alltså tvättat håret med ägg och kroppen med socker. Haha, lite kul egentligen. Ni får tycka att jag är konstig om ni vill. Your loss i så fall. :)

Mitt hår är fortfarande blött men väldigt glansigt, mjukt och rent. Med ägg alltså. Dessutom tycker jag att det var lättare att tvätta med ägg än med balsam, med tanke på att jag inte behövde vara riktigt lika noga med att skrubba in allt överallt och skölja ur superordentligt. Dock var det jobbigt att behöva duscha i halvkallt vatten för att inte ägget skulle koagulera, haha.

Och kroppen är fruktansvärt len och mjuk av sockret+oljan. Det här kommer jag nog göra om igen…

För att byta ämne till något mycket mindre roligt… Jag har fått läskiga utslag på fem olika ställen på kroppen. Armen och båda benen. Christoffer trodde att det var vanliga eksem men jag har aldrig haft eksem förut så jag vet inte. Är skiträdd. Ett av utslagen är värre än de andra och ser typ ut som… Något rött och äckligt. Måste nog ringa hälsocentralen i morgon.
Kan iaf lugna mig med att det inte är på grund av no poo med tanke på att ett av utslagen började dyka upp typ för en månad sen, och jag tror knappast att jag skulle få utslag av att låta bli att tvätta mig med tvål… Haha.

Hihi, no poo :]

Min framtid

Jag har kollat mitt högskoleprovsresultat. Blev lite fett glad. Förra året på juristprogrammet i Örebro var HP-poängen för att komma in 1.3, och jag fick 1.4. Hallelujah! Hoppet är tillbaka :) Är ju fortfarande inte säkert att jag kommer in men jag har absolut en chans iaf.

Idag snöar det, btw. Bra dag för att simmelisimma.

For all we know, we might not live tomorrow

Sååå… I morgon har det gått tre veckor sedan jag började tvätta håret med balsam. Tänkte göra en liten utvärdering här då, va.
Första två veckorna funkade det så att varannan tvätt blev det rent, varannan nästan ännu fetare… Med andra ord – argh. Men jag stod ut. *Stolt* Och den sista veckan har jag fått min belöning. :)
Det är jobbigt att tvätta håret med balsam, det tar lång tid för man måste verkligen gnugga in det ordentligt i hårbotten och sedan se till att ALLT sköljs ur ORDENTLIGT. Men jag börjar vänja mig så det går snabbare för varje gång.

Jag vet att ni vill ha före/efter-bilder så här kommer det.

Före/efter med oborstat hår:

Den största förändringen man kan se är att tovorna på den vänstra bilden (usch) knappt finns på den högra! Mina tovor är borta. Fantastiskt. Håret faller snyggare också. Sen tycker jag att det ser lenare och finare ut nu men det kanske är inbillning…

Före/efter med borstat hår:

Oj oj OJ. Ja. Ni kan ju se själva vilken skillnad det är… Vänstra bilden fruktansvärt slitet, tovigt, konstig form… Mår lite illa av att titta på den…
Medan på den högra bilden har jag mjukt och lent, icke tovigt hår med snyggt fall.

 

Min sammanfattande tanke om att ha börjat med balsammetoden: Varför är inte det här allmänt känt för resten av världen?!

Woosh

När man har varit på krogen, är lite trött, lite less på turkar och så kommer ens fina pojkvän och hämtar en. Man är vrålhungrig men för trött för att fixa nåt – han värmer på tacos. Man känner sig lite liten och ensam och han kramar om en som om det inte fanns någon annan i hela världen att krama.

Måste säga att efter min första riktiga erfarenhet av krogen igår, har jag insett att jag är fan jävligt lycklig lottad :) Och jag tycker att jag förtjänar det. Jag intalar mig att jag förtjänar det.
Och lite läskigt att det var en allvarlig bilolycka i Valla igår kväll, särskilt med tanke på att Alma bor i Valla och vi åkte bil därifrån… Men vi är ok!

And there’s nowhere else where I’d rather be

Hej, livet är bra underbart ibland.
Men nu var det inte det jag tänkte skriva om.

Jag sitter och lyssnar på mysiga, fina countrylåtar (Ja, jag har börjat gilla country, vem trodde den dagen skulle komma? Är antagligen The Tallest Man On Earth’s förtjänst) och tittar ut på regnet. Oh, så poetiskt det lät.

Funderar över känslor. Hur och varför man kan vara så säker på sig själv en dag för att önska att man kunde försvinna dagen efter. Varför tittar alla på mig? Jag vill inte vara som dem och jag vill inte titta på dem, så varför tittar de på mig?
Varför känner jag mig som en möglig säck potatis när jag går på stan, hand i hand med min världens finaste Christoffer? Borde jag inte vara glad och stolt? Stolt är jag – stolt över honom, stolt över att jag har en pojkvän som står på randen till att bli känd med sitt band, som är världens snällaste, som skrattar så jag tror jag smälter. Stolt över att han blir finare och bättre och mer underbar för varje dag som går. Över att han är så duktig på allt han tar sig för. Och framför allt är jag stolt över ringen på mitt vänstra ringfinger. Hur kan jag förtjäna något så fint? Hur kan jag, den här säcken fylld av möglig potatis, vara älskad av honom?

Och varför, trots att han älskar mig så mycket, går det inte in i mitt jävla huvud? Varför ska jag behöva må dåligt över något så onödigt, när jag egentligen vet hur det ligger till?

Hopplösa hjärna.

Ralph Fiennes

That awkward moment…

När man inser att den här killen spelade Voldemort…

Hihi

Le wild sista-ansöknings-dag appears

Idag är då sista ansökningsdag för högskole-/universitetsstudier. Jag har skickat in mina val! Kan dock ändra mig hela dagen idag men ändå :) Vill ni se? :)

(Ni har inget val, muhäää)

 

Var btw på en rättegång (grov misshandel och skadegörelse) idag. Som Christoffer sade, det är ganska hemskt att det är så, men man satt där och superlyssnade och det var verkligen underhållning. På en proffsig nivå. Man stängde liksom av känslorna lite grann och skärmade av sig från att någon faktiskt blivit misshandlad, och det var nästan som att man satt och kollade på en bra (och lång) film. Det var nästan bättre än jag väntat mig också. Och det var inte bara tråkigt och utan problem – t.ex. var det två vittnen som hade heeeeelt olika berättelser om hur det gick till (den ena var helt säker på att hen sett en av de åtalade sitta och slå på offret, medan den andra var helt säker på att hen varit med den åtalade på en helt annan plats vid samma tillfälle). Vi stannade inte tillräckligt länge för att se vad de åtalade dömdes till, men både jag och Christoffer hade en känsla av att det egentligen inte varit någon av dem som gjort det, särskilt med tanke på att det tydligen varit en hel klunga människor runt den misshandlade vid tidpunkten för brottet…

Jaja, det var spännande och nu känner jag mig lite bättre till mods vad gäller juristutbildningen. :)

Freckles

Är så lycklig just nu! Det är vår, varmt ute. Jag ska få flytta med världens bästa kille till Örebro där världens bästa syster bor, och förhoppningsvis gå världens bästa program på världens bästa universitet. Jag är så kär och så redo att flytta ihop med världens finaste och snällaste Christoffer. Jag är så pepp på att träffa nya människor och bara leva det här jävla livet. Och i juni ska jag tågluffa runt Europa. Plus att det är varmt, glömde jag nämna det? SOMMAR <3

DESSUTOM har jag fått årets första fräknar! Finns det något som inte är awesome i mitt liv just nu? Tveksamt.

 

El scorpio

Lägger upp det här bara för att jag tyckte att i stort sett ALLT stämde in på mig. Den som är intresserad av hur jag funkar kan ju läsa :) Har markerat det som superstämmer med fet text.

 

NYCKELORD: Uthållig/Hemlighetsfull HÄRSKARE: Pluto ELEMENT: Vatten TIDSPERIOD: 24/10-22/11

Den typiska Skorpionen är självständig, målmedveten och viljestark. En orädd och uthållig personlighet, som stimuleras av utmaningar. Att kämpa är någonting naturligt för denna dynamiska natur, och en del Skorpioner skyr inga medel för att nå sina mål.

Kraftfulla Pluto är den härskande planeten, vilket resulterar i en ständig strävan efter förändring. Skorpionen är mycket intensiv i allt hon företar sig, uppvisar handlingskraft och koncentrationsförmåga, vill alltid gå till botten med saker och ting – utforska och undersöka.

Skorpionen har lätt för att komma i kontakt med de inre, själsliga djupen och är inte sällan en god människokännnare. En stark vilja att omforma, såväl sitt eget som andras medvetande hör till bilden, varför Skorpionen genomgår många faser av förändring i sitt liv.

Skorpionmänniskan är mycket känslig och sårbar. Hon kan bli hämndlysten eller svartsjuk om känslorna såras, glömmer inte vare sig en väntjänst eller oförrätt i första taget utan ger vanligen igen förr eller senare, gärna dubbelt upp.

Baksidan med detta viljestarka tecken är kontrollbehovet. Skorpionen är alltid självbehärskad och registrerar med sin skarpa iakttagelseförmåga allt som sker i omgivningen. Här finns vidare en tendens att manipulera andra efter sina egna syften. Skorpionen bör ge akt på sig själv, så att inte en misstänksam eller beräknande läggning utvecklas.

Denna hemlighetsfulla natur berättar inte mycket om sig själv eller sina planer. Skorpionens intensiva känsloliv och starka inre upplevelser kan vara svåra att i ord förklara för andra, varför hon föredrar att behålla sitt innersta för sig själv. Detta tillsammans med den starka självkontrollen är förklaringen till att många Skorpioner upplevs som svåråtkomliga.

Liksom de övriga vattentecknen har Skorpionen en välutvecklad intuition och ett rikt inre liv. Denna dynamiska personlighet är i regel intresserad av det outforskade i tillvaron och tycker om att tränga in i det fördolda. Funderingar kring existentiella frågor hör vanligen till bilden.

All slags problemlösning fascinerar, varför Skorpionen gärna söker sig till yrken där möjlighet ges att tränga in på djupet i sitt ämnesområde. Lämplig karriär kan vara inom något verksamhetsområde som syftar till att utvidga andras medvetande, alternativt något undersökande eller kontrollerande yrke, som kräver uthållighet och sinnesnärvaro. Även kreativa, skapande sysslor ligger nära till hands.

Du är ett vattentecken och det betyder att du är artistisk, romantisk och känslig.

Sanningen är viktig för dig och få kan underhålla dig sina hemligheter. Å andra sidan är du mycket schyst och skulle aldrig drömma om att sprida skvaller vidare. Du är alltid inriktad på att vinna. Din utstrålning är oemotståndlig. Använd dig av din magnetiska karisma (haha, magnetisk karisma…?), då kan ingen hejda dig att nå dina mål.

Du har höga krav på din blivande partner när det gäller karaktärer och läggning. Den som ska vara ihop med dig måste vara både tuff och känslig för att klara av dina känslokast. Du är otrolig passionerad, men flirtar inte för skoj skull eftersom du ser allvarligt på kärleken. Du är mycket trogen och kräver absolut trohet tillbaka. Ingen i hela zodiaken är så svartsjuk som du. Försök att dämpa din oresonliga svartsjuka om det inte finns några anledningar till misstänksamhet.

Bästa kärleksmatchen:

Fiskarna, Kräftan (Christoffer ♥) och Jungfrun.

Sådan är du som kompis:

Trots att du kan uppfattas som aggressiv är du populär, bland annat för att du är rättvis, för att du aldrig talar illa om de som står dig nära och för att du är otroligt lojal mot vännerna. Du dras till likasinnade. Svaga personligheter ödslar du inte tid på. Framhäv dina djupa och intensiva sidor i kontakten med nya vänner.

Bästa kompismatchen:

Stenbocken, Vågen och Kräftan.

No Poo

Kära läsare.

För ett tag sedan läste jag i Almas blogg om No Poo-produkter, alltså typ naturliga produkter utan en massa skit i som man kan ha i håret eller på husen för att bli fin och sådär :) Haha, värdelös beskrivning, jag vet… Men jag är en newbie, så ursäkta mig!
Ja, i alla fall så sparade jag hennes inlägg och tänkte ”det där ska jag testa någon gång” och idag har jag faktiskt gjort det. Kan ju så klart inte se någon effekt än men jag kände att det här verkar fanimig intressant och awesome och så kollade jag upp en blogg som Alma länkat till i ett av de där inläggen: http://junesabstracts.blogg.se/

Helvete vad jag blev sugen på att prova mer. Särskilt balsammetoden, som alltså går ut på att man slutar tvätta håret med schampoo och bara använder balsam. Det blir inte fett lika ofta, mycket mer återfuktat och man behöver inte tvätta håret mer än kanske 1-2 gånger i veckan. Tycker det låter helt amazing, och jag tror jag ska prova det faktiskt.

Inlägg om hur man börjar med balsammetoden.

Inlägg om hur man hittar bra ”sista-schampoon”, inpackningar och balsam utan dumma ämnen.

Inlägg om vad för schampoo man kan använda om man inte vill prova balsammetoden, men inte vill torka ut sitt hår lika mycket.

Snart kommer den spännande delen – om jag kan övertala mamma att det här är en bra grej och få henne att betala för speciella (men inte alls dyra) balsam (dock tror jag inte mamma tror på det här, det brukar vara så…:( ). Dessutom får vi se hur länge mitt hår kommer vara fett innan det anpassar sig till att bara tvättas med balsam.

Iiiih, jag är så förväntansfull! :D

Äppelcrepes

Åh, vad gott det lät.

Well, det är tyvärr inte vad det här inlägget kommer handla om. Faktiskt vet jag inte riktigt vad det här inlägget kommer handla om. Det råkade bara vara så att det kom hit två främlingar och jag kände att jag kunde dra mitt strå till stacken (få dem att tycka om oss) genom att se ut som att jag skriver ett intellektuellt blogginlägg. Dock kanske rubriken var lite fel då men vem bryr sig.

Nästa vecka är det musikal, det ska bli grymt kul, men grymt jobbigt också. Och just nu är jag lite irriterad på vissa människor som jag tyvärr måste stå ut med under musikalen. Kanske efteråt också men förhoppningsvis inte.

Sen råkar det också vara så att 60% av mina närmaste tyckomingar mår kasst. Alldeles för mycket med andra ord. Nästan så jag önskar att jag kunde ta lite av de jobbiga sakerna själv, jag som faktiskt ändå är lycklig. Men samtidigt skjuter jag undan det för om jag skulle tänka på det för mycket, då vet jag att jag egentligen skulle bryta ihop. Och jag älskar att må bra, så jag är självisk och blundar för verkligheten. Borde kanske skämmas. Men, egentligen, vad kan jag göra? Och vad blir bättre av att jag också mår dåligt? Jag tror inte att någon av mina tyckomingar vill att jag ska må dåligt för dem, för de tycker om mig.

Frustration! Och jag har så otroligt mycket arg-/lesskänslor som jag inte kan prata om på bloggen. Faktiskt finns det nog inte någon jag kan säga allt till. Inte ens Christoffer. Men jag antar att det går bra ändå.

Gud vad jag är sugen på thaimat. Lyckokakor. MUUUUUUUUUUUUMS

PanikYraÅngestAttack

Ja, jag har varit förkyld i helgen. Det bara slog till, för jag mådde bra på fredagen, och på lördagsmorgonen hade jag feber, hosta, ont i halsen, nästäppa och nysproblem bara sådär. Som alltid blir jag sjuk på helgen. ALLTID när jag är ledig. Vilket iofs är bra, för då missar jag ju inget i skolan… Idag är det dock måndag och jag stannade hemma idag eftersom vi skulle ha musikalträning = sång, dans och fysisk/psykisk press hela dagen. Jag har inte feber längre iaf, yay me.

I går natt vaknade jag runt 10 minuter över 12 och hade fruktansvärd panik. Feberyrade samma känsla som jag alltid feberyrar när jag väl feberyrar, vilken är en väldigt svårbeskriven känsla men jag kan försöka förklara.

Tänk dig att det är något inuti dig, en känsla bara som liksom fyller dig. Från början ligger känslonivån på 1. Det är ju jättelågt så det är ingen fara, det går att åtgärda, det hotar inte någon överhuvudtaget. Världen utanför min kropp har samma känslonivå som jag så för varje siffra min känsla stiger, stiger världskänslan också. Så om jag har 1 blir känslan alltså sammanlagt 2. Om jag har 10 blir det 20 sammanlagt. Och känslosiffran bara stiger och stiger, växer och växer inom mig. När min siffra börja komma upp i 500, och det dubblas till 1000, då plötsligt inser jag att ”herregud, det här är så stort så det får inte plats i världen, nej inte ens i universum” och så får jag panik över att jag kommer dö, lyckas pressa ner siffran till 1 igen och så börjar det om. Som sagt, det är hur svårt att beskriva som helst men det är återkommande mardröm/feberyra jag haft hela mitt liv. Det värsta jag någonsin upplevt, så hemskt är det.

Iaf, när jag nu fick min lilla yraångestgrej så var det så att Christoffer låg i samma säng som jag. Enligt honom yrade jag och pratade och var panikslagen och lyssnade inte på honom överhuvudtaget. Jag tvingade upp honom ur sängen, drog med honom ut i hallen och fortsatte panika. Han sa åt mig att andas. Jag visste att ”om jag bara tänder lampan, om jag bara får lite frisk luft, om jag bara kommer åt verkligheten igen så kommer allt det här att försvinna”, för jag har varit med om det så många gånger förut så jag vet att det inte är på riktigt, men paniken bara steg. Till slut, när jag druckit iskallt vatten, pratat med Christoffer en stund och lyssnat på ”Feed Me” från musikalen Little Shop Of Horrors tre gånger, då kunde jag somna igen. Men fyfan vad hemskt det var.

Och nu, såhär efteråt, så minns jag att jag låg där i sängen (mycket mer lugn än tidigare) och funderade över att jag faktiskt förstod lite hur psykiskt sjuka människor känner sig. Man vet såväl att det som händer i huvudet inte är på riktigt, och ändå går det inte att sluta tänka. Man vet att det är fel att hetsäta och spy, men det sitter i hjärnan och hjärnan skiter i vad förnuftet och viljan säger. Jag antar att det känns ungefär likadant.

För övrigt har livet bestämt sig för att fortsätta raseras för dem jag älskar och tycker om. Har börjat inse nu att hemskheterna är närmare än jag trott.

Jävla helvete.

*emobloggen…*